Luther menade egentligen aldrig att skapa en splittring av den katolska kyrkan. Men en splittring skedde, som ledde till att två olika grenar skapades: den katolska och den protestantiska. Luther hade egentligen velat lyfta kritik mot den katolska kyrkan med syfte att kyrkan skulle göra sig av med en del destruktiva beteenden. Det mest kända handlar om de avlatsbrev som kyrkan sålde för pengar, och som gjorde att människor kunde köpa sig fria från synd. Det fanns även andra saker i den katolska traditionen som Luther uppfattade som inkompatibla med Bibelns ord. Påvar borde till exempel inte frossa eller vara korrupta, enligt hans syn, vilket gick emot den tidens bruk.
Den katolska kyrkan var inte så pigg på att förändras eller lyssna på Luthers kritik, så med tiden skapades en ny kyrka, en luthersk protestantisk. Inriktningen kom från behovet att göra kyrkan fri från maktmissbruk och irrläror, och människans egen väg till tro blev viktig. Till exempel översattes Bibeln till människors modersmål och mässan började firas på de olika språken istället för på latin. Med tanke på ambitionerna att komma ifrån maktmissbruk och föra religionen närmare människorna är det något ironiskt att det är just den lutherska kyrkan som blev statskyrka i Sverige när Gustav Vasa bestämde sig för att det var dags för reformation i Sverige.
Reformationen som maktmissbruk
Den katolska kyrkan hade under lång tid varit en maktfaktor i Sverige och Gustav Vasa insåg att han genom en reformation kunde undanröja den makten. Själv skulle han då kunna få mer makt. En katolsk kyrka har alltid påven som högsta makthavare, men genom en reformation kunde han skapa en ny svensk kyrka där han själv blev kyrkans överhuvud. Makten blev alltså mer centrerad kring honom själv. Kyrkan hade också haft stora rikedomar genom att äga mark och genom att få stora donationer. Med reformationens hjälp kunde Gustav Vasa plundra kyrkan på mycket av dessa rikedomar. Reformationen var alltså något som tjänade hans egna intressen i allra högsta grad.
Luthersk tro
Gustav Vasa verkar inte ha varit så intresserad av de olika trosinriktningar som fanns inom den katolska och den lutherska kyrkan. Han argumenterade aldrig utifrån trossatser och verkade mest bry sig om de maktfördelar och rikedomar han kunde ta del av genom reformationen. Trots det har den första Bibeln som var helt på svenska fått hans namn, den kallas för Gustav Vasas Bibel. De religiösa delarna av reformationen i Sverige fick Olaus Petri stå för, en ledande teolog under den tiden, som till skillnad från Gustav Vasa brydde sig om det som handlade om tron. Han kom att stå mycket nära Gustav Vasa och utgjorde inget hot mot honom.
Människor och tro
I de källor som finns bevarade finns det inte mycket som tyder på att reformationen i Sverige kom från en längtan hos folket, eller trosmässigt var förankrad bland människorna i landet. Det verkar istället som något som påfördes dem mot deras vilja, genom att kungen använde den makt han hade. Det fanns inget val då, landet hade ingen demokrati; det var kungen och inte folket som bestämde. Bestämde kungen att kyrkan skulle reformeras, så var det vad som skedde. Missnöjet med att kyrkorna plundrades på sina rikedomar var stort och blev kanske en viktigare fråga för folket än det som rörde själva tron. Reformationen i Sverige handlade alltså i relativt liten utsträckning om just tro.
Katolska seder i smyg
Man ska inte göra misstaget att tänka att människor inte var troende bara för att de inte hade något annat val än att underordna sig kungen och den kyrka han bestämde skulle vara statskyrka. Långt efter reformationen blev människor påkomna med att utföra riter som tillhörde antingen gammal folktro, katolsk tro, eller en blandning av de båda. Det kunde till exempel vara ritualer som utfördes vid en källa som sas ha sprungit upp för att ett helgon dött eller utfört något anmärkningsvärt på platsen. Att människor fortsatte vårda den typen av uttryck för tro trots att det var förbjudet och kunde få svåra konsekvenser, visar att tron verkligen var betydelsefull för dem.