Mänskligheten tycks vara mitt inne i en avgörande förändringsprocess för tillfället. Det intrycket får man åtminstone när man läser eller lyssnar på en del inlägg i den pågående diskussionen om smarta telefoner, sociala medier etc, som pågår lite här och var för tillfället. Vi människor tycks vara på väg att överge den verkliga världen - verkliga möten med verkliga människor -till förmån för små skärmar där vi kan läsa bekantas statusuppdateringar och kollegors brådskande mejl. På tunnelbanor, tåg och bussar sitter folk djupt försjunkna i sina små spel och konversationer.

I lördags ordnade Radikala nätverket (en plattform vid Historiska institutionen vid Lunds universitet för forskare som studerar radikala rörelser och politisk radikalism) en stadsvandring på Nørrebro i Köpenhamn. Temat för dagen var förändringsprocesser i stadsdelen under 1900-talets andra hälft, med fokus på konflikter mellan kommunen och de boende.

Igår såg jag Django Unchained. Eftersom Richard Wagner indirekt har en betydande roll i berättelsen kom jag att tänka på Apocalypse Now. I den senare är det som bekant överstelöjtnant Bill Kilgore ("Charlie don't surf!") som spelar ”Valkyrieritten” i högtalarna samtidigt som hans flygande kavalleri förvandlar en vietnamesisk by till ett brinnande inferno. Wagner barbaren. Wagner den krigiske. Eller som Woody Allen så kärnfullt sa: ”Varje gång jag hör Wagner får jag lust att invadera Polen”. Wagner den stortyske, med andra ord. Wagner protonazisten.